Jag tycker att det är skönt att få komma ut lite och få känna mig delaktig i jobbet samt att det hjälper till ekonomiskt :)
Men när jag har berättat för andra att jag ska börja jobba så är det lite blandade reaktioner, men dom flesta reagerar som om att det är negativtoch undrar hur jag kan lämna barnen osv. Detta blir jag lite irriterad på då det faktiskt bara handlar om 4 timmar per dag samt att det är inte så att jag lämnar barnen hos några barnvakter som det låter som om de flesta tror, utan dom är ju med sin pappa. Och Jerry är en av dom bästa papporna som finns, han leker med Wilma och matar gärna barnen och byter blöjor utan problem samt om Moa skriker och blir hungrig när vi sitter och äter så tar han gärna henne så jag får äta ifred någon gång :) så jag förstår faktiskt inte vad problemet är. Dessutom är Wilma hemma och går inte på dagis och tanken är att båda ska börja på dagis när Moa fyller 1. Så det är inte så att jag inte träffar henne på dagen och sedan åker ifrån henne på kvällen utan Jag är med henne hela dagarna.
Dessutom sover båda barnen hela nätterna :)
Så nej jag ser inget problem med att börja jobba nu.
Men tillbaka med att jag ska börja jobba: Jag har ju jobbat lite då och då fram till nu också men bara 1 timme då och då, och bara hos 1 brukare, men nu ska jag gå till flera och shit vad nervös jag är ^^ Oftast är det inga problem, men det är jag som har så enormt höga krav och dålig själv känsla så det kan gå jätte bra men det känns ändå Inge bra för att jag hittar alltid någon liten små detalj att haka upp mig på. Men men det ska nog gå bra.
Hur som helst så sitter jag nu och knaprar på en nytt schema ^^ kommer ha 2 scheman, Ett för dagar jag jobbar och ett annat för dagar då jag inte jobbar.
Puss å hej så länge
Våran lilla data hacker (stavning?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar