Snart gäller det! Då ska jag göra det som jag har sagt att jag INTE ska göra!Men så som allting är nu så finns det ingen annan utväg för att jag ska kunna gå ner i vikt och känna att jag mår bra i mig själv. Jag ska alltså till läkaren och be om en remiss för gastric bypass.
Det är med både lättnad, sorg och ilska jag har tagit det här beslutet och det är inget som jag bara har valt sådär. Jag ville göra en op redan innan jag hade fött vårat första barn. Tankarna ar alltid funnits där och jag har många gånger tänkt att jag ska göra den och jag har varit och pratat med läkare om att få göra en op men hon ansåg att jag vägde för lite, nu väger jag något kilo mer men jag vet att jag egentligen inte har ett tillräckligt BMI för att få göra en op där jag vill men vi får se vad läkaren säger i morgon. Jag är väldigt spänd och orolig men det kommer nog gå bra :)
Jag har länge sagt att jag inte ska göra någon operation men efter ett samtal med en läkare efter ett ex antal tester genom åren som visar att det enda felet jag har i kroppen är att jag har järnbrist då och då annars är alla värden och allt kalas bra! Och dom har sagt att enda chansen jag har till att gå ner är om jag opererar mig. Så det känns som om att jag inte har något annat "val" om jag vill gå ner. Självklart kan jag gå ner men det är bara till en viss siffra och sen går det inte mera :/
Det jag längtar efter mest är att kunna springa igen! Det är ju en av mina passioner här i livet! Jag älskar när man känner att man har fått till ett sånt bra flyt så allting bara flyter på i stegen, andningen och när man känner att man kan springa hur länge och hur mycket som helst!
Känns som om att jag har hur mycket som helst som vill ut men det kommer bara bli rörigt så nu får det vara lite halv rörigt och så får jag ta det pö om pö. I snart är det iallafall jag som ska gå till läkaren och fråga om det finns chans till op och även om han kan skicka en remiss till sjukhuset. kram